Ja men hur gick det med körkortet då?
Jo, körningen gick bra. Tyckte det var riktigt roligt och hade den bästa körskolläraren ever! Vi hade hur roligt som helst, älskar när man kan säga vad man vill och den andra fattar och spinner vidare.
Sen var det teoriprov och jag hade feber och låg på badrumsgolvet hemma hos mamma för att försöka svalka ner mig, ringde till Emil och grät över att jag var så sjuk när det var en så viktig dag, sen fick min mamma komma hem från jobbet och skjutsa mig till teoriprovet.´för det var så hiskeligt synd om mig.
Provet gick bra, även om min dator hängde sig TVÅ gånger så jag inte kunde komma vidare till nästa fråga! Hann få panik och bli genomsvettig och när jag väl klickade på ”rätta prov” hade jag bara en minut kvar!
Men jag klarade det med god marginal och var mäkta stolt vill jag lova.
Sen kom uppkörningen.
Började med 45 minuters uppvärmning med en ny kille jag aldrig kört med förut och dessutom ny bil. Han sa att om du kör såhär så är det inga problem att bli godkänd.
Toppen tänkte jag, sen satte sig tanten från trafikverket i bilen och jag kände på en gång att nej, det här var ingen typ som förstår sig på mig.
Det gjorde hon inte heller.
Precis allting gick fel, folk gick ut rakt i gatan, stod med varningsblinkers parkerade vid rödljuset och rullatorer och cyklar överallt. Sagt och gjort, jag körde som en kratta och blev på helt rätta grunder icke godkänd.
Gick hem och grinade och åt kräftor med mamma.
Mormor tröstade mig och sa att det nog var för att jag var så söt och att trafikverket tanten blivit avundsjuk. Haha, har svårt att tro att det berodde å det, men det var en fin tanke.
Ringde trafikverket redan när jag kom hem från provet för att kunna boka en ny tid för uppkörning, fast i Värnamo denna gång. Ingen tid förrän 7 november, en HEL MÅNAD!
Men det var väl bara att finna sig i det och ta den tiden då. Men sen ringde jag dagen efter och skulle ändra till trafikverkets bil istället för körskolans bil och då säger den ljuvliga människan på trafikverket att de fått en avbokning i Värnamo och har tid redan nu på torsdag (alltså idag)
TAGET, jublade jag!
Sen åkte jag hem och övningskörde som en tok med Emil, som stod på trafikverkettantens sida och sa att jag minsann var värdelös på att köra bil.
Så vi övade mer, övade på alla svåra ställen och backade runt alla hörn och körde vid alla trafikomläggningar vi kunde hitta.
Sen idag var det dags, på vingliga ben gick jag dit och möttes av en hel hög med nervösa artonåringar (man känner sig ofta ganska gammal i trafiksammanhang när man inte tagit körkort innan 18) och fick en såååå himla snäll kille som jag skulle köra med!
Han började med att säga, åh Anna ritar, det var en annorlunda mailadress, är du illustratör?
Redan här älskade jag honom! Sen fortsatte han prata om tatueringar och allt mellan himmel och jord och fick mig att slappna av totalt så körningen gick hur bra som helst!
Så summa sumarum, numera är jag en gravid och mycket stolt KÖRKORTSINNEHAVARE!!
Hurra för mig!
(fotograf: Jessica Silversaga)
