Allts först och främst: T A C K för alla fina grattisönskningar och hurrarop, både här på bloggen och på instagram och facebook!
Kändes mycket verkligare helt plötsligt när man läste alla era fina ord, ni ska bara veta hur länge jag velat berätta det!
Igår var en stor dag, vi började med ultraljud, vårt fjärde faktiskt. Den lilla var envis och ville inte visa sig i profil, trots att ultraljudstjejen knuffade och bökade. Det måste hen ha ärvt från mig, envis som en gammal get.
Allt såg iallafall bra ut som tur var (tror alltid att bebisen ska vara död och vågar liksom aldrig hoppas trots att magen står rakt ut och att jag känner att det sparkar)
Sen åkte jag till kontoret och berättade för er om den glada nyheten och efter jobbet åkte jag och emil och hämtade världens finaste barnvagn som vi köpt!
Så nu står den i vårt vardagsrumm, en alldeles perfekt gammal Emmaljunga och det kändes så himla konstigt att rulla in den. Som att jag nästan inte hade tillåtelse att köra barnvagn riktigt än.
Sen satt vi där i soffan och glodde på vagnen och jag greps för en stund av panik. det är så himla stort allting och nu blir ingenting någonsin detsamma igen och det är åde underbart och skitläskigt på samma gång!
Såhär har jag iallafall tännkt angående bloggen och graviditeten och så småningom den lilla bebisen: jag vill inte bli en ”mammablogg”. Vill ha samma blogg som innan, fast med bebis kan man säga. Så vi lägger väl helt enkelt till en kategori som rör bebis och så var det inte mer med det, hur låter det?
Såklart vill jag visa alla pyssel och roligheter vi planerat och fixar med, loppisleksaker och sådär. Kanske också en och annan ”titta-vad-tjock-jag-är-outfit” också.
Kanske skriver jag om vad som skrämmer mig och vad jag ser fram emot, lite såna där saker som går varv efter varv i huvudet.
Jag tänker mig att allt ska vara som vanligt, fast lite extra allt kanske. Tror ni det blir bra?
