Det här porträttet, på min bästa kompis Rebecca, började jag på en gång i vintras. Tanken var att det skulle se ut som en modern Mona Lisa.
Men halvvägs så tröttnade jag och sen dess har den blivit liggande.
Tills igår när jag hittade den och började teckna på den igen, jag struntade i den svarta tröjan (om nu Mona Lisa hade funnits idag, hade hon säkert varit en marimekkotjej)
Alltså det var så himla roligt att teckna tröjan! Nu vill jag bara teckna mönstrade kläder. Nästan som terapi att bara sitta och fylla i mönster.
Så tack Rebecca för att du modellat så bra och tack Marimekko för er ypperliga mönsterdesign!
