Jag ställde in mitt möte i Stockholm och låter istället jobbet med boken ta den tid det tar, istället för att stressa fram något.
Jag hade satt upp deadlinen för mig själv (fast jag egentligen har mer tid) men inser nu att det inte kommer gå. Det är för många människor inblandade.
Så nu känns det genast lite lättare att andas.
Ett stressmoment mindre.
Jag har också skickat ut min ömma moder på tygshopping (eftersom tygbutiken i vår stad lagt ner) så nu har hon köpt tre meter viskos, så jag kan unna mig lite tid framför symaskinen.
Det var så väldigt längesen men när jag såg att Anna Neah hade sytt en kimono blev jag sugen på att testa.
Som ni vet vid det här laget är jag ju dödsförälskad i den gröna Rodebjerkaftanen så jag tänkte att jag ska försöka ändra lite på kimonomönstret så jag får till kaftan-varianten.
Vi får väl se hur det går men det ska i alla fall bli så skönt att få sy igen. Och till mig själv dessutom!
Jag valde det här tyget, från Ohlssons tyger, med svalor på.
Har kollat igenom min kaledner och insett att jag/vi är fullbokade till typ april och sånt gör mig också stressad.
Så nu när den inplanerade Stockholmshelgen får vänta, så fick jag helt plötsligt lite lugn och ro.
Det behövde min hjärna.
Och jag.
Då ska jag sy (och uppenbart städa arbetsbänken där jag syr, som just nu ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig) och äta väldigt mycket lösgodis.
För det är jag faktiskt värd.
