Det värsta med att få barn är inte smärtan, eller det faktum att man ser ut som en hoppborg med pyspunka efteråt, utan att tappa håret.
Några månader efter att jag fått Knut så började jag tappa hår. Minns att jag tappade mycket, gav upp och klippte mig kort och sen tänkte jag inte mer på den saken.
Den här gången, när jag inte ammade en enda dag tänkte jag att det kanske skulle bli bättre (det sägs ju att håravfallet ökar efter amning) men icke.
Runt nyår började jag tappa massor med hår och sen dess har det bara fortsatt.
Jag har ganska tunt hår och ganska höga flikar av naturen men nu är det extremt.
Varje gång jag drar handen genom håret så lossnar säkert 20 hårstrån, dvs inte mycket kvar på huvudet efter åtta månader.
Det här är så extremt jobbigt!
De flesta åkommor kan man ju bota eller göra något åt men det här är liksom bara att gilla läget och se hur håret lossnar mer och mer!
Jag har såklart pratat med min frisör om detta som säger att det inte är så mycket att göra något åt men att det säkert växer tillbaka sen.
Att klippa sig kort är ett alternativ men de frisyrer jag gillar har ändå ganska mycket lugg och det är där jag tappar som mest hår, så det hade bara sett ännu värre ut med kort.
Att sätta i löshår går inte riktigt heller eftersom jag knappt har nått att fästa håret i.
Så nu vet jag inte hur jag ska göra.
Så otroligt ytligt problem, det är ju bara hår, men jag tänker på det här jämt och har på riktigt en väldig ångest varje gång jag ser hur handfatet blir alldeles fullt av hår när jag borstar håret.
Sitter ni inne på några mirakelkurer som funkar?
Äter B-vitaminer som jag hört ska vara bra och använder Olaplex schampo och balsam, så jag har verkligen gjort vad jag kan på den fronten.
Ska till frisören nästa vecka, förhoppningsvis lyckas vi klippa en frisyr där det inte blir så uppenbart att håret rasat av.
Snälla, kom med kloka råd nu!
