På tisdagar går jag på keramikkurs, det är således veckans bästa dag!
Jag älskar att få göra saker med händerna och extra roligt att få göra nått som liksom bara är för mig, bara för att jag ska ha roligt. Det ska inte säljas eller visas upp. Fast nu visar jag ändå haha!
Förra gången jag gick kursen gjorde jag en massa små vaser och händer och kaniner och allt möjligt, men den här gången ville jag göra nått stort, nått som tog lång tid och som jag fick pyssla med länge. Så jag bestämde mig för att försöka göra ett ansikte.
Jag pinnade tusen bilder på instagram för inspiration, hur jag skulle gå till väga, låg vaken på nätterna och tänkte ut hur det skulle vara smidigast att göra, hur mycket en näsa egentligen står ut och såna där viktiga saker.
Jag gick all in med andra ord!
Sen var det kursstart och redan när jag skulle börja forma själva klumpen som skulle bli ansiktet insåg jag att det här kommer bli svinsvårt!
Men, sakta men säkert jobbade jag mig fram. Min tanke var att jag ville göra en skulptur av en arg tjej.
Tror att alla mina år som porträttecknare ändå hjälpte en hel del, trots att det är väldigt mycket svårare när det ska vara tredimensionellt. Vad jag också hade svårt med var att göra det bland folk, så svårt att skapa nått när andra ser på. Jag vill hela tiden ursäkta mig och säga att jag inte är klaaaaaaaaaaaaar än, det ska till en haka osv, men det är nog mest i mitt huvud det känns svårt och ovant.
Såhär såg hon ut efter första kurstillfället. Utan underläpp och haka, men väldigt arg. Och med för stor näsa.
Sen låg jag sömnlös i en vecka igen för att klura ut hur jag skulle få henne på rätt köl igen. Hon kändes helt enkelt fel.
På det andra tillfället bestämde jag mig för att inte göra henne arg, så jag tog bort de tydliga ögonbrynen och skar av näsan och byggde en ny, mindre. Hon fick en haka, större kinder och mer panna också.
Och öron! Fy, öronen var tråkiga att göra men svårast av allt har ändå varit munnen, är fortfarande inte helt nöjd med den.
Här tyckte jag ändå hon började bli fin, mycket snällare och mer mänsklig än vid första omgången.
Tredje gången var det dags för det kritiska momentet att skära av toppen av huvudet för att kunna göra henne ihålig inför bränning! Så nervöst att bara skära rakt igenom! Kände mig som en blandning av styckmördare, plastikkirurg och hjärnkirurg. När väl hjässan var av så gröpte jag ur henne så hon inte längre skulle vara solid och sen satte jag tillbaka huvudet och dolde skarven.
Sen var det dags att ge henne hår! Jag visste att jag ville att hon skulle ha lilla My knut och tyckte att hon även skulle ha en större lugg så det hände lite där fram också. Passade även på att bygga ut bakhuvudet ordentligt här.
Jag gav henne en ny längre hals och en aning om axlar. Satte på huvudet lite snett med flit för att få mer känsla. Hade hon bara stitrrat rakt fram hade det känts så…..skulpturigt på nått sätt.
Jag har också gett henne ögon som ni ser, inte bara hål som hon hade tidigare.
Imorgon är det dags för nästa sittning, jag vet inte om hon är klar eller om jag ska gå över alltihop igen. Men risken är kanske att man petar sönder om man gör för mycket?
Men kanske att hon ska få en sjal i håret också……kanske.
