Tre År Av Villkorslös Kärlek!
På fredag fyller Knut tre år!
Folk brukar säga att det går så snaaaaaaaaaaaabbt och att barnet nyss föddes osv.
Jag tycker inte det har gått snabbt, minns knappt ens de första året!
Minns inte hur man blandar välling trots att jag gjorde det flera gånger varje dag under flera års tid, minns inte hur det var när han inte kunde gå och minns knappt hur han såg ut utan hår.
Jag minns däremot hur jäkla gullig han var i sina små sandaler och stråhatten med öron, hur han sov hela vägen upp till Höga Kusten i bilen, hur glad han blev när han fick en bil i present när han fyllde två år och sen vägrade öppna fler paket för han var så lycklig.
Jag minns när han sa att han älskade mig första gången, hur jäkla roligt det är att höra hans små funderingar och jag vet exakt hur hans lena rygg känns i min handflata.
Jag älskar den ungen så ofantligt mycket, varje dag gör han mig så himla stolt och jag älskar att just han är min. Fina älskade charmKnutte!
Han har lärt mig så mycket om mig själv, om vad som är viktigt och hur härligt det känns att vara så ovillkorslöst älskad.
Hans små armar runt min hals och mjuka huvud mot min axel.
Tack fina stora lilla kille för de tre bästa åren i mitt liv!
Jag älskar dig mer än jag någonsin skulle kunna beskriva.
Att Vara Snäll Mot Sig Själv!
Jag ställde in mitt möte i Stockholm och låter istället jobbet med boken ta den tid det tar, istället för att stressa fram något.
Jag hade satt upp deadlinen för mig själv (fast jag egentligen har mer tid) men inser nu att det inte kommer gå. Det är för många människor inblandade.
Så nu känns det genast lite lättare att andas.
Ett stressmoment mindre.
Jag har också skickat ut min ömma moder på tygshopping (eftersom tygbutiken i vår stad lagt ner) så nu har hon köpt tre meter viskos, så jag kan unna mig lite tid framför symaskinen.
Det var så väldigt längesen men när jag såg att Anna Neah hade sytt en kimono blev jag sugen på att testa.
Som ni vet vid det här laget är jag ju dödsförälskad i den gröna Rodebjerkaftanen så jag tänkte att jag ska försöka ändra lite på kimonomönstret så jag får till kaftan-varianten.
Vi får väl se hur det går men det ska i alla fall bli så skönt att få sy igen. Och till mig själv dessutom!
Jag valde det här tyget, från Ohlssons tyger, med svalor på.
Har kollat igenom min kaledner och insett att jag/vi är fullbokade till typ april och sånt gör mig också stressad.
Så nu när den inplanerade Stockholmshelgen får vänta, så fick jag helt plötsligt lite lugn och ro.
Det behövde min hjärna.
Och jag.
Då ska jag sy (och uppenbart städa arbetsbänken där jag syr, som just nu ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig) och äta väldigt mycket lösgodis.
För det är jag faktiskt värd.
Dagens Porträtt och En Känsla!
Som ni vet vid det här laget så har jag så mycket att göra att jag knappt hinner dricka kaffe ens.
Jag är väldigt ovan vid stress och blir väldigt trött och lättirriterad av att ha för mycket.
Den senaste tiden har det känts som jag gått runt ut och in och folk har kladdat på mig med saltiga händer så det svider på innanmätet.
Behöver en paus.
Så jag la alla måste åt sidan och tog fram ett tomt akvarellpapper och mina färger och målade något annat.
Något utan måsten och krav.
Där jag får bestämma själv utan att fråga.
Det blev det här porträttet på Krickelin, min nya favoritbloggare.
Det är som att ta ett djupt andetag att läsa hennes blogg, så rofylld och harmonisk.
Blir sugen på att måla om hela mitt hus blått efter att ha kikat in hos henne.
Här är en film om hur jag gjorde när jag målade porträttet.
Om Jag Finge Drömma!
Jag har en plats i min hjärna dit jag gärna går när jag behöver lite lugn och ro. Där jag får bestämma precis allting.
Om jag hade fått bestämma hade jag bott i ett litet vitt hus på Öland. Med röda klätterrosor mot väggen, blåa utemöbler och huset skulle vara byggt så det blir en liten innegård i mitten, där man kan sitta ifred från insyn och vinden.
Huset ska ligga när Allvaret, så man kan speja ut över ödemarken. Liksom bara platt och långt. Hur långt som helst.
Inne i huset ska golvet knarra och köksluckorna vara gula, alltid lukta kaffe och maten vara enkel.
I det lilla rummet ska man sova och i det stora rummet ska man måla. Eller ännu bättre, att ha ett hus på gården att måla i. Där det är varmt på golvet och det inte gör något om man spiller färg.
Då ska jag ha tid att börja måla olja igen, få betalt för att teckna precis vad jag vill och helst aldrig behöva lämna hemmet alls.
Kanske åker jag på loppisturer ibland, köper fina durkslag eller nya burkar att ha vatten till färgerna i.
Men mest av allt ska jag bara sitta på trappan och dricka kaffe, utan musik, bara tyst.
Min favoritplats i huvudet.
En dag ska jag ha det så.
En dag.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
