JAG ÄR GRAVID!
Igår gick jag äntligen ut på instagram med vår stora lilla hemlighet, nämligen att jag är gravid, äntligen!
Tack för alla fina grattishälsningar!
Jag har såklart en massa jag vill skriva och berätta och sådär om det hela, men har i smyg skrivit en graviddagbok under de här 12 veckorna, så vi kan ju kika på hur det såg ut när jag först fick veta det, så publicerar jag resten av inläggen framöver tills vi är ikapp där jag är i graviditeten nu.
Här kommer den, graviddagbok vecka 5:
Graviddagbok vecka 5!
Det här inlägget skriver jag nu, i smyg på mitt kontor. Jag publicerar det inte för er heller. Inte än.
Men jag vet att jag kommer glömma hur det kändes såhär tidigt så nu passar jag på att skriva, vecka för vecka hur jag mår och hur det känns.
Jag är alltså, mot alla odds, GRAVID!!!!!!!!!!!!
Vi har försökt att bli gravida sen midsommar förra året (vi blev gravida på andra försöket, men fick missfall i vecka 5) och har testat allt, ägglossningstest, appar och fan och hans moster utan några som helst bebisar i sikte.
Jag kontaktade Gynhälsan i Gislaved som är en privat klinik som vi även gick till innan vi fick Knut (även då efter missfall i vecka 12 och EVIGHETSLÅNG väntan)
Jag gillar att det är privat, man slipper stå i kö, kan ringa och fråga saker stup i kvarten och de är så JÄKLA bra!
Jag fick komma dit några dagar innan jag hade beräknad ägglossning och på undersökningen såg han inga äggblåsor och hittade en polyp som satt ”i vägen” och fungerade som en spiral enligt honom.
Han sa att jag skulle ringa när jag fått min mens så skulle vi skrapa bort den och sen få några tabletter för att få igång ägglossningen ordentligt.
Detta var en måndag och han sa att jag tidigast kunde börja ta ägglossningstest runt fredagen för att eventuellt få utslag.
Jag tog ett på onsdagen (jag lyssnar tydligen dåligt på instruktioner) och fick fullt utslag!
I samma veva som detta så hade jag den misstänkta knölen i bröstet och det höga värdet av prolaktin som gjorde det ännu svårare att bli gravid.
Jag var alltså helt inställd på att det blir inga barn, det här kommer ta tid och nu ville jag bara få mens så vi kunde komma vidare.
Men mensen kom aldrig.
Det gjorde däremot det här beskedet:
Jag hade inga planer på att ta något graviditetstest då jag var övertygad om att jag inte var gravid eftersom det var så mycket som talade emot oss.
Men på morgonen, dagen innan jag skulle fått mens så tog jag ett ägglossningstest då jag hört att de också kan visa en graviditet (och jag hade en massa billiga test hemma)
Fick det här resultatet, dvs positivt:
När jag såg det resultatet blev jag helt chockad och sen åkte jag direkt och köpte ett graviditetstest som såklart visade GRAVID!
Alltså oddsen, här har vi försökt i sju månader (kanske inte jättelänge, men KÄNDES som en evighet) och det har aldrig tagit sig, trots att jag haft alla graviditetssymptom som finns! Jösses vad mina bröst ömmat alltså!
Men nu, när vi trodde det var kört, då minsann fäster det!
På tal om gravidsymptom så har jag haft väldigt lite om jag jämför med de månaderna då jag INTE varit gravid!
Visst, brösten ömmar lite men inte i närheten av så ont som de gjort de andra månaderna. Däremot hugger det och drar en hel del i nedre delen av magen vilket gör mig rädd då jag såklart är livrädd för missfall även den här gången (den där polypen kan tydligen öka risken något)
Men nu håller vi tummarna, så knogarna vitnar, att Knut blir storebror i oktober!
Livet va!
Anna Om Vikten I Att ”Rocka Sockorna”!
Idag är det dags att rocka sockorna igen, dvs ha olika strumpor på sig. Såhär står det på Svenska downföreningens hemsida, vilket jag tyckte var en klockren beskrivning: Med kraft och glädje lyfter vi fram våra unika förutsättningar, för att ge samhället en chans att se och stötta utvecklingen av alla människors fulla potential.
När det här kom så var det så himla stort, det rockades strumpor hit och dit hejvilt, men utan någon som helst tanke bakom.
Människor som gjorde KUB-test för att se om deras ofödda barn hade down syndrom, för att då kunna avsluta graviditeten, rockade sockorna de med.
Uppenbarligen gillar de inte olika. Fast det låter ju finare att säga att man gör det, bara det inte gäller ens eget barn förstås.
Vi gjorde inget KUB-test på Knut, för att det var oviktigt för oss om han hade down syndrom eller inte. Han var vårt barn, oavsett hans förutsättningar.
Om vi får fler barn kommer jag nog göra testet, för att jag vill vara förberedd om det är så.
Beslutet är fortfarande detsamma, att barnet är vårt och det stannar även om tester visar på avvikelser.
Livet är inte slut för att man får barn med down syndrom.
Det blir kanske annorlunda än man tänkt, men när blir livet någonsin som man planerat och vad säger att det skulle bli sämre bara för det?
Det finns fullt friska människor som är totalt dumma i huvudet och det finns människor med down syndrom som är alldeles fantastiska.
Jag vet ju vilket alternativ jag hade föredragit….
För mig är det orimligt att välja bort ett barn pga downs.
Alla får göra precis som de vill, men kom inte och påstå att ni gillar olika sen.
Minns detta inlägg så väl, som Johanna i Kulla skrev. Det satte sig verkligen i hjärtat på mig.
Det här som Clara skrev tycker jag också mycket om.
Jag tycker att en värld utan människor med down syndrom hade tappat mycket av sin färg.
Hör Upp Karlstad! Barnmässan!
På fredag börjar Barnmässan i Karlstad.
Jag och Cissi Forss kommer vara där under lördag och söndag och prata om Fislandet, sälja och signera boken, så har ni vägarna förbi borde ni verkligen komma dit! (tanken var att vi skulle vara där även under fredagen, så på en del ställen står det att vi är där även då men det stämmer alltså inte, så vill ni inte missa oss så är det helgen som gäller!)
Det ska bli väldigt roligt, dels att träffa Cissi igen, det var ett tag sen nu, men även att stå på scenen.
Som ni säkert vet så har jag haft grym scenskräck innan men den har verkligen blivit så himla mycket bättre så nu tycker jag faktiskt bara att det ska bli kul.
Jag tar med mig Emil och Knut också, det finns en massa kul för barn på mässan, såklart.
Hoppas vi ses där!
En Dag På Isen!
I lördags var vi uppe med tuppen och åkte ut till Emils pappa för en förmiddag på isen!
Jag är egentligen rätt fjantig när det kommer till att gå på is, men nu när jag såg att både traktorn och fyrhjulingen åkte ut så blev jag lite lugnare.
Jag ÄLSKAR att vi har möjlighet att göra sånt här, att barnen får komma ihåg sånt här. Att vi åker ut och hugger julgran och nu att man får ha en riktig vinterdag på isen. Inte bara höghus och betong. Det känns som en riktig lyx!
Upp med alla ungar och familjemedlemmar på Grållens släp. Vi hade med oss mat och grillgaller, skridskor, skidor, snowracer, pulka, fiskespön och en spark. Allt man kan tänkas behöva med andra ord!
Slira loss med fyrhjulingen på isen. Vet inte vem som tyckte det var roligast, Knutte eller pappan, men antagligen pappan.
Mitt ute i sjön ligger en liten ö med en liten stuga på. Där skulle man bo! Lite ensligt kanske, men tänk vad lugnt och skönt! (känner mig som Tove Jansson, som bodde längst ut i skärgården så ingen skulle komma åt henne)
När vi hade borrat hål i isen för fiske och provat det, åkt spark en sväng och testat alla andra valmöjligheter som fanns var det dags för skridskor! Knut har bara åkt någon enstaka gång i ishallen innan men var taggad som synes.
Lite vingligt i början…..
Sen öva öva öva……
Men till slut fick han in klämmen! Heja Knut!
Den här filmen får avsluta det hela! Älskar hur Malte kommer åkande efter fyrhjulingen!
Så himla fin dag, även om det var ruggigt kallt på slutet!
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
