Dags för ett nytt inlägg om Knuts teckningar!
Här är hans första huvudfoting!
Sån himla gullig liten en.
Jag satte in honom på ett friskis och svettis-pass.
Såhär:
Känner verkligen med den här huvudfotingen. Känner mig ofta precis såhär när jag är på gymmet.
När Knut var liten hade jag hur mycket barnkläder som helst på lager inför nästa storlek, men nu när han börjar bli större så har jag knappt någonting som ligger och väntar och bara nu senaste så har han blivit så mycket längre än tidigare, så det var dags att fylla på lagret lite.
Knut är en solklar storlek 92, men när det gäller Zara så är ju deras kläder minismå, så jag köpte hem några grejer i 98.
Det här fick följa med hem:
Smalspåriga manchesterbyxor. Jag ÄLSKAR barn i hängselbyxor (och vuxna med för den delen) så jag passar på nu innan han slutar helt med blöjor och kanske behöver något som är lättare att ta av själv (förlåt personalen på förskolan, som måste krångla med hängslen) Men så himla fina, speciellt med en randig tröja till.
Mjukisjeans med fleecefoder. Jag önskar att de här fanns i min storlek, vad kan gå fel med fleecefoder?! Älskar´t!
Tvådelad rävpyjamas. Den här känns nästan mer som ett mjukisset eftersom det är i velour, men mysigt att sitta framför teven i det här mjuka tänker jag.
Sen har vi även köpt vinterskor från Kavat och en overall från Polarn o Pyret, båda två var traderafynd.
Så nu är vintern kittad och klar, bring it on snö!
Åh halleluja, äntligen är dagen här då Knut börjat teckna huvudfotingar! SOM jag väntat på detta!
Vet att det är lite tidigt att teckna det redan nu (tror det är kontroll på det på fyraårskontrollen) men jag har drillat honom ganska hårt på just det här med att rita och det gav tydligen utdelning!
Idag var han hos mig på jobbet en stund på morgonen och tecknade den här fina:
Jag fick genast vibbar från Titanic när Rose ligger i soffan och vill bli avtecknad av Leo.
Lite såhär:
(original-soffbilden är lånad från Byggnadsvårdsbutiken)
Vi har redan ett helt gäng med huvudfotingar hemma på väggarna nu och tycker det vore en fin idé att sätta in dom i sammanhang. Så gör vi nästan konstverk ihop, jag och Knut!
Har länge undrat hur jag skulle göra om jag ville ha en partner i min firma, nu verkar ju den saken löst sig alldeles av sig självt!
Jag födde helt enkelt fram en partner in crime!
(notis till mig själv: bild gjord av Knut, 1 november 2016, 2,8 år)
Nu är Knut 2½ år, det innebär att man ska gå till BVC igen.
Det är ju numera cirka ett år mellan gångerna, om det ens räcker. I början var vi där flera gånger i veckan, pga att han var en minibebis (2700 g)
Nu fick vi i alla fall en kallelse och med den kom ett gäng frågor man skulle besvara (och prata med förskolan om, så man inte bara är mamma-mallig och säger att han är bäst på allt)
Nu höll ju visserligen förskolan med om att han faktiskt är himla grym på det mesta *skryt skryt* men det han är allra bäst på, utan tvekan, är talet.
Jag ÄLSKAR att han pratar så mycket och tydligt. Det är skitroligt att sitta och prata med honom, när han resonerar och hittar på lekar.
Roll-lekar är hans bästa grej, med någon stackare som fastnat i leran så morfar måste komma och rädda.
Jag var också tidig med talet när jag var liten, så han har att brås på.
Som igår tex, när kakelkillen var hemma hos oss och kaklade köket, så går Knut fram till honom och säger – Hejdå Frank, jag ska ut och cykla en sväng, men vi ses sen!
Åh så mycket hjärtögonemojis på min unge!
Jag älskar´n!
När det går bra på jobbet, man fått in ett nytt roligt uppdrag eller behöver lite allmän pepp, så unnar jag mig (dvs ganska ofta)
Den här gången har jag unnat mig ett par nya örhängen från Feministsmeden. Har spanat så länge på de här, så nu var det verkligen hög tid!
Jag har typ aldrig örhängen då jag känner mig lite tantig när jag har det, men tänker att det här är det ultimata paret, coola och ändå hemskt fina!
(bild lånad från Feministsmeden)
Den andra saken jag unnade mig var visserligen inte till mig själv, men det är nästan lika roligt att handla till Knut.
Valet föll på den här tröjan från Mini Rodini, i merinoull.
Vi har ljusgröna byxor/långkalsonger i samma material från förra säsongen som varit så himla bra, så i år fick det bli tröjan.
Älskar barnkläder i ull, de är varm, tunna och alltid så fina. Det enda kruxet är tvättandet då, fast nu börjar vi få en gedigen hög med ullkläder så då blir det nästan en hel maskin ändå.
(bild lånad från Mini Rodini´s hemsida)
