Höst i Luften!

Det har hänt något med sommaren nu, trots att den är som allra varmast så har det hänt något med luften.
Det är hösten som försiktigt smyger in.
För mig gör det ingenting, hösten är min bästa tid.

Jag har tankat på med energi, haft en drömsemester med precis lagom mycket besök och ensamhet.
Sommaren blir lätt ett myller, men i år har  vi lyckats avväga perfekt. Haft tid för eftertanke och vila.
Har sovit middag varje dag, med näsan tryckt mot Stigs svettiga panna.

Den här hösten känns spännande och rolig. Som en nystart.
På måndag åker jag till Stockholm för att spela in filmer med Winsor & Newton. Engelskan känns inte läskig längre och jag vet att jag kan om jag bara vill. Så skön insikt.
Jag ser fram emot egentid i Stockholm. Jag vill gå ensam på söder, kanske åka båt med Johan, ta ett glas vin mitt på dagen. Kanske köpa en mössa i kashmir?

Senare i höst kommer jag tillbaka igen, ska teckna på Kreatima precis som förra året.
Det känns så fint att tänka på.
När jag gick mitt första år på konstskola i Stockholm var jag nitton år och skolan låg alldeles nära Kreatima.
Där inne var jag flera gånger i veckan och klämde och drömde om alla material och färger. Som att jag vore en riktig konstnär när jag fick handla där.
Alla lappar om krokikurser som satt uppe, vernissager och ateljéer att hyra.
Hela min konstnärsfantasi rymdes i den affären.
Nu är jag en av dom som tecknar live där. Som andra unga nittonåringar kommer dit för att se. För att få drömma och se att det går.

Förra gången jag satt där och tecknade var den vanligaste frågan ändå, var jag gör när jag inte tecknar. Alltså vad jag jobbar med.
När jag svarar att det här är mitt jobb gör min mage ett litet glädjeskutt och jag får nypa mig själv under bordet.
Det här är mitt liv nu.
Jag tror bestämt jag blev konstnär trots allt.

Tänk va.

Om Min Utställning!

I början på mars nästa år har jag min första egna utställning!
Har ställt ut massvis med gånger när jag var yngre men alltid ihop med andra, så nu är det första gången jag helt får bestämma hur det ska se ut och kännas alldeles själv. Så himla roligt. Roligt och SVÅRT!

Jag har en vision och en röd tråd i bilderna. Den är kanske inte tydlig för andra men för mig är den det och det är väl det viktigaste.
Lokalen jag ställer ut i heter Blickfånget och ligger i Gummifabriken i Värnamo. Det är ett enda stort rum, med mycket fönster in i galleriet så det gäller att tänka till.
Som tur är jobbar Emil som just kulturvaktmästare där, dvs det är han som hänger utställningarna så jag kan nog få igenom det mesta jag tänker, he he.

Planen är att ha med minst tio stora teckningar. Jag tycker de stora (50×70) ger mycket mer wow-känsla.
Just nu har jag sex klara och två halvfärdiga, men en hel hög med inspiration kvar så jag hoppas bara jag ska ha tid att göra det också.


Jag försöker få fram en viss ensamhet i bilderna, även om det är flera personer på en del av dom. Att alla ändå har sitt eget liksom. Kanske är det min introverta sida som lyser igenom?
Det svåraste av alltihop, är att komma på ett namn till utställningen. Kanske tar jag det som min vän Anton gav mig som slogan en gång: Konsten att teckna en mjuk linje med en vass kant.

Anna På Strömma!

I fredags hoppade jag in i bilen och körde mot Varberg och Strömma Farmlodge igen!


Älskar det här stället, så otroligt vackert och alldeles lugnt nu precis innan säsongen drar igång.


Anledningen att jag var där var för att det var avslutning för Jennys kurs ”Kreativ Struktur”. Det är alltså en kurs i hur man får kontroll på sitt företag, hur man strukturerar upp det och får lite mer ordning och reda. Kursen har funnits både i Varberg och i Ystad, så nu möttes alltså de båda grupperna för avslutning på Strömma.

Vi fick en rundtur av Marina som äger Strömma. Så spännande att höra om folks olika resor och visioner. Det gör mig så himla inspirerad!


Mmmmmm, shoppen! Ville ha allt, köpte inget. Som jag alltid gör. Samma sak varje år när vi är på Öland och går in på Paradisverkstan, köp nått nu säger Emil, du kommer ångra sig annars. Men jag kan inte välja och går ut tomhänt. Varje gång.


Här kan man gifta sig också om man får feeling!

Sen var det dags för lunch i caféet!


Älskar att hänga med ett gäng instagramkvinnor som alla gallskriker -INGEN RÖR MATEN FÖRRÄN VI FOTAT DEN!!


Efter maten gick vi tillbaka till Strömmas B&B.


Jag smög upp för trappan och till mitt rum! Där rakt fram bodde jag, med världens finaste utsikt och knarrande trägolv.

Vi jobbade vidare med våra företag tills hjärnan kändes som en enda stor slajmklump. Jag gillar att stryra upp mitt jobb, men jag gillar ännu mer den biten av kursen som bara är att träffa andra likasinnade. Som Kollijox till exempel. Alltså SOM jag skrattade åt henne, så himla rolig person! Och då bör också tilläggas att jag är ganska kräsen när det kommer till humor.

När vi jobbat, pratat om livet och druckit oändliga mängder kaffe, var det dags för mat igen. En hel vagn full med havskräftor!! Alltså livets mat!

Vi fixade, dukade och ställde i ordning. Och förevigade förstås. Viktigast av allt.


-INGEN RÖR MATEN! Är det nån som har en snygg hand som kan komma in och ta en kräfta lite tjusigt?


Åh kräftor! Sen satt vi uppe till halv två på natten och berättade historier, pratade om livet och skrattade så mycket så jag hade ont i kinderna dagen efter!

(foto lånat av Lisa Burenius)

Kvinnor alltså, vilket himla bra släkte det är! Jag är inte en person som automatiskt drar mig till grupper med mycket kvinnor, men efter den här helgen ska jag verkligen ändra på det.
Samtalen var helt annorlunda och det var så skönt att kunna prata ostört, utan män som klampade in och körde över.
Sen var det också otroligt befriande att vara med andra kreativa personer. Det blir lätt lite ensamt i vår branch. Här möttes allt från trädgårdsmästare, inredningsarkitekter, illustratörer, konstnärer, fotografer, personlga tränare och loppisägare. Ja ni förstår ju.
Dessutom handlade det aldrig om barn, som det så lätt gör när det blir kvinnor. Visst frågades det om barn, men det var aldrig fokus på det. Det handlade om oss, om livet och om det kreativa. Så otroligt skönt.


(foto lånat från Jenny Brandt Grönberg)

Den här eminenta kursen drar igång igen till hösten, i Varberg, Ystad och Luleå till och med! Så vill ni lägga pengar på något riktigt jäkla bra, så lägg pengarna på det här! Du hittar all information hos Jenny. Så evinnerligt glad över att få vara del av det här gänget nu! Tack!

Anna Tolkar Konst!

Min pappa brukade alltid säga att jag är den enda konstnären som inte är intresserad av konst, och det stämmer faktiskt ganska bra.
Jag har aldrig tyckt att konstutställningar varit särskilt roliga eller givande.
Men jag har alltid haft mina favoriter, de konstnärer som målat på ett sätt som tilltalat mig.
En av dom har alltid varit Alfons Mucha. Speciellt när jag var yngre, då tilltalades jag av hans mörka konturer, hans snirkliga hår och vackra kvinnor.
Så nu har jag gjort min egen tolkning av hans sätt att måla.
Jag använde mig av Elsa Billgren som förlaga då jag tyckte hon hade det perfekta utseendet för ändamålet. Såhär blev resultatet:

 

 

Det var så himla roligt att teckna den här bilden. Fick blanda alla mina olika stilar i en och samma bild!
Såhär ser Muchas bilder ut, så ni har något att jämföra med:

Fick såklart blodad tand av det hela och började genast med en ny tolkning, nämligen en Picasso! Återkommer när den är klar!

Annas Utställning!

Jag kanske har skrivit om det här förut, men jag ska iallafall ha en egen separatutställning nästa år, precis runt min födelsedag i mars.
Jag har inte ställt ut på flera år, när jag var yngre var jag med på flera samlingsutställningar varje år men sen jag flyttade till Småland har jag slutat ställa ut.
Tycker det är så otroligt utlämnande med utställning, som att man vänder sig ut och in och vem som helst kan se ens innersta. Så svårt att beskriva men det är väldigt känsloladdat med att ställa ut sin konst.

De senare åren har jag också nästan helt slutat kalla mig för konstnär och titulerar mig helt och fullt som illustratör.
Men jag saknar den där konst-biten ändå. Att få förbereda verk inför visning, att ha en plan och ett tema, rama in och bestämma titlar.
Så nu har jag alltså tagit mod till mig att ställa ut igen, trots att det är skitläskigt!
Med lite tur kommer även utställningen visas på ett galleri i Karlstad också så småningom, men det återstår att se.

Just nu är jag i full färd med att teckna till denna utställning iallafall.
Det blir bara teckningar, fast stora, är tanken.
Att måla olja känns inte aktuellt just nu och jag gillar uttrycket riktigt stora teckningar ger.
Jag har klurat ut ett tema, samlat in bild material och så vidare, så nu är det bara att avsätta en himla massa tid för att faktiskt teckna också.
Det här är verkligen en otroligt kreativ process och jag älskar det!

Den här utställningen vill jag ha en stor vernissage också. Bjuda in alla jag känner, dricka bubbel och visa vad jag faktiskt gör nere i min källare om dagarna.
Hoppas det kommer mycket folk!

Porträtt x 2!

Nu var det ju en mindre evighet sen jag visade några teckningar här på bloggen och den heter ju trots allt Anna RITAR!
Så här kommer två porträtt jag gjort nyligen. När man sitter hemma med barn några dagar i veckan så hamnar man såklart framför TV:n och då är mitt favoritprogram Real Housewives. Beverly Hills och New York är mina favoriter.
Eftersom jag älskar att teckna stora läppar, mycket smink och extra allt så var det liksom givet att teckna några av hemmafruarna!
Först ut, Lisa Rinna:

Hon blev dessutom så himla glad för bilden att hon la ut den på sin instagram och en kort stund även hade den som profilbild! Sånt älskar man ju ändå, kostar inte dom ett dugg men ger himla mycket till mig. Sharing is caring ni vet.

Igår gjorde jag även den här på Erika Jane. Så rolig, som att teckna en mänsklig enhörning!

Det känns så himla skönt att ha lite mer tid till tecknandet nu, känner mig inte alls lika stressad sen jag flyttade hem ateljén. Trodde det skulle bli tvärtom men jag trivs faktiskt väldigt bra hemma. Det enda som känns lite jobbigt är när kunder vill träffas och de således måste komma hem till mig. Jag gillar inte att ha folk här och jag gillar inte att ses heller för den delen haha!
Trodde jag va max-introvert innan men har blivit ännu värre sen jag flyttade hem. Vill liksom bara vara ifred i min kokong.