Anna På Auktion!

Jag var gruvligt produktiv när jag var yngre och målade oljemålningar på löpande band. Jag sålde också en hel del när jag bodde i Karlstad och ställde ut ofta.
Men då och då dyker de upp på auktion och det är så himla knäppt att se sina gamla målningar till salu sådär, en del har jag till och med glömt bort att jag gjort!

Nu tipsade min mamma att Hammarö auktionsverk i Karlstad auktionerar ut en av mina målningar!
Den ligger ute för inga pengar alls, så vill ni fynda en tidig Ileby så har ni fyndläge nu! Det går att buda på nätet och de kan säkert hjälpa till med frakt och så om ni inte bor i närheten.
Passa på nu vettja, såhär billigt säljs inte mina målningar i vanliga fall vill jag lova!
Den är långsmal, 20×60 cm, så den är väldigt lättplacerad hemma. Är nästan lite sugen på att buda hem den själv om jag ska vara ärlig.

4 Jobbrelaterade Frågor Jag Hatar!

– Hur går det med ritandet?

När den här frågan kommer känner jag mig alltid som fem år med ett hitte-på-jobb. ”…med ritandet” gör att det låter så väldigt barnsligt.

– Vad jobbar du med just nu?

En helt normal fråga att ställa såklart och inte alls dum egentligen, men jag får alltid sån sjuk prestationsångest när den kommer och glömmer precis allt jag faktiskt jobbar med. Känns som jag inte gör något vettigt när jag får den frågan.

– Vad får du för typ av uppdrag?

Den här är nästan samma som ovan, måste alltid svara typ….öööööhhhh…..
Det är så himla olika! Jag tecknar personal på företag, kändisar, loggor, privatpersoner, barn, hundar, broschyrer, barnböcker och till tidningar. Men allt det glömmer jag bort då och det blir bara ett….öhhh…-svar.

– Har kändisar hört av sig och velat köpa porträtten efteråt?

Kanske också en relevant fråga och den hade jag nog också kunnat fråga, men jag tycker att svaret att ytterst få har hört av sig är så pinsamt. Då känner jag mig dålig. Dock har en del kändisar faktiskt köpt sina porträtt, en del har också frågat om de kan få dom (nej det kan ni inte) och en rolig anekdot är att Fredrik Eklund beställde en på sig själv och sen tyckte att priset (3000 kronor) var för dyrt. Intressant med tanke på att har en bok som handlar om att tjäna pengar och dessutom är typ en av Sveriges rikaste personer.

Samma Teckning, Då & Nu!

Den här teckningen jag gjorde av Cissi 2015 var länge en av mina favoritbilder. Jag kände inte henne då, hade inte en tanke på att vi skulle släppa en bok ihop och typ höras varje dag. Tänk hur det kan bli!

Nåja, nu ville i alla fall Cissi köpa den där bilden och jag kan inte hitta den, har letat som en tok. Men jag har en svagt minne av att jag kanske sålt den någon gång när jag rensat bland alla mina bilder.
Så jag fick helt enkelt teckna en ny.
Det innebar att jag fick göra något jag aldrig gjort förut, nämligen teckna samma bild två gånger. Dessutom med tre års mellanrum!

Den här bilden använde jag som referens, en bild när Cissi flyger flygplan med munskydd pga sjukt allergisk mot jordnötter. Visar sällan referensbilden men vet att en del av er tycker det är kul, så för den här gången då 😉

Och här är den nya teckningen jag gjorde.

De båda teckningarna är ju ganska lika fortfarande, men tycker den nya är så himla mycket bättre. Små justeringar, som att ögonen är bättre, den första kollar lite skevt och sen tycker jag färgerna är bättre på den nya.
Båda två är gjorda med promarker/brushmarker, den nya är dock gjord på A3 och den första i A4 format.
Såhär ser de ut när man lägger dom bredvid varann:

KILLFREDAG!

 

Det är dags för killfredag igen, wohooo!
Har inte haft tid att teckna några män på sistone (sånt borde man ju alltid ha lite tid över till) men nu hann jag få till en, nämligen av mina personliga favoriter Adam Driver!
Alltså jösses den mannen! Älskar hans lite för stora näsa och för röda läppar. Älskar när de inte är helt perfekta utan något man liksom retar sig på och som sedan gör dom fantastiska!

Till hans scarf använde jag guldfärg för första gången (har bara använt guldpenna innan) och tycker det blev himla fint. Tyvärr fattar ju inte scannern att det skimrar men i verkligheten gör det det i alla fall.
Jag använde guldfärgen Tusch Sennelier Ink 30 ml Guld som jag fått av Paleda

Nu gäller det att klura ut vem av alla era förslag jag ska teckna till nästa gång. Kanske någon jag själv inte skulle valt, det är ju större utmaning!

Här är killfredag nummer ett och här är killfredag nummer två!

Ett Porträtt – Tre Stilar!

Håller på med ett stort jobb åt en kund och när vi skulle spåna på vilken stil vi skulle ha bilderna i så gjorde jag de här bilderna.
Samma bild, fast helt olika uttryck.


Det här är egentligen skissen, men även den har ju ett eget uttryck i sig, så den får vara med som en egen bild. Har en grej för tjejer med tjocka ögonbryn just nu. Älskar att teckna det!


Sen gjorde jag den här, i min ”gamla stil”, alltså så jag brukade teckna för några år sedan med svarta konturer och ”randigt” hår.


Sist gjorde jag den här, som är i mitt nya sätt att teckna, utan konturer och med pan pastel grund.
När jag frågade er på instagram vilken ni gillade bäst så var det väldigt jämt mellan de två olika tjejerna (skissen var inte med i omröstningen)
Jag var ÖVERTYGAD om att den här sista skulle få övervägande mest röster men så var icke fallet. Så det var kul att se hur ni gillar olika.

Kunden i sig gillade den med konturerna mest, fast sen blev det inte riktigt den stilen heller i slutändan, men resultatet får ni se i sommar sen!

Anna Om Vikten I Att ”Rocka Sockorna”!

 

Idag är det dags att rocka sockorna igen, dvs ha olika strumpor på sig. Såhär står det på Svenska downföreningens hemsida, vilket jag tyckte var en klockren beskrivning: Med kraft och glädje lyfter vi fram våra unika förutsättningar, för att ge samhället en chans att se och stötta utvecklingen av alla människors fulla potential.

När det här kom så var det så himla stort, det rockades strumpor hit och dit hejvilt, men utan någon som helst tanke bakom.
Människor som gjorde KUB-test för att se om deras ofödda barn hade down syndrom, för att då kunna avsluta graviditeten, rockade sockorna de med.
Uppenbarligen gillar de inte olika. Fast det låter ju finare att säga att man gör det, bara det inte gäller ens eget barn förstås.

Vi gjorde inget KUB-test på Knut, för att det var oviktigt för oss om han hade down syndrom eller inte. Han var vårt barn, oavsett hans förutsättningar.
Om vi får fler barn kommer jag nog göra testet, för att jag vill vara förberedd om det är så.
Beslutet är fortfarande detsamma, att barnet är vårt och det stannar även om tester visar på avvikelser.

Livet är inte slut för att man får barn med down syndrom.
Det blir kanske annorlunda än man tänkt, men när blir livet någonsin som man planerat och vad säger att det skulle bli sämre bara för det?
Det finns fullt friska människor som är totalt dumma i huvudet och det finns människor med down syndrom som är alldeles fantastiska.
Jag vet ju vilket alternativ jag hade föredragit….

För mig är det orimligt att välja bort ett barn pga downs.
Alla får göra precis som de vill, men kom inte och påstå att ni gillar olika sen.

Minns detta inlägg så väl, som Johanna i Kulla skrev. Det satte sig verkligen i hjärtat på mig.
Det här som Clara skrev tycker jag också mycket om.

Jag tycker att en värld utan människor med down syndrom hade tappat mycket av sin färg.