Emil tycker att jag alltid blir alldeles för upprörd och provocerad av småsaker och det har han alldeles rätt i. Jag blir superirriterad på saker som inte spelar någon som helst roll. Här är en liten lista:

• Mammagalan. Blir lika provocerad varje år, även om det är en jättefin sak förstås. Men det är ett gäng kändismammor, i stort sett samma personer varje år som får prata med andra ”uuuuuuuurhärliga” mammor och så vinner de priser för årets mamma osv. Det gör att jag varje år känner mig liiiiiite sämre som mamma än innan. För att jag inte är på någon glittrig fest och dricker skumpa, utan sitter hemma bland vällingpulver och färdigköpta köttbullar. Inte årets mamma i år heller alltså.
• Tvålar från Lush. En del är ju som besatta av de där oformliga tvålbitarna som fullkomligt stinker! Kan inte ens gå förbi affären på gatan utan att få ont i huvudet!
• Att man alltid glömt någonting när man sätter sig och ska äta och således måste resa på sig igen. Varje. Jäkla. Gång. En sked till potatisen, ta fram smöret, hälla upp kaffet osv osv i all oändlighet.
• Alla events jag inte är bjuden på.
• Folk som använder slagord i allt för stor utsträckning. Balle, frulle, chirre……
• Allt jag hittat på loppis, hållit i och sen avfärdat för att sen se någon annan köpa och ångra mig gruvligt. Senast var det en hatt från Chanel och jag ligger fortfarande vaken och tänker på den där jävla hatten.
• För lite sås. Är man på restaurang och såsen får plats i en äggkopp på sidan av tallriken, så är det definitivt för lite! Vem har någonsin varit nöjd med en äggkopp sås?! En stor jäkla slev ska det va, minst!
• Stora vinglas med lite vin i. Mycket bättre med små vinglas med mycket vin i. Även om det är samma mängd så känns det ändå så mycket härligare med ytspänning.
• Skavsår. Jag blir på riktigt provocerad av skavsår! Vad har jag gjort för att förtjäna detta?! Tänker jag varje gång.

Sååå, det var det. Nu känns det genast bättre.

Det här var första sommaren som en familj på fyra.

Det visade sig bli den bästa sommaren jag haft!

Full med utflykter men minst lika många dagar då vi bara andades och var familj.

De dagarna är ju ändå de man minns.

Det har varit en fröjd att åka runt med de här två barnen. Knut är i en alldeles ljuvlig ålder, om än en smula trotsig. Fast det har nästan kommit mer sen vi kom hem från semestern.

Allt det här ska jag bevara och tänka på när snålblåsten viner i februari.

Hur genomljuvligt det är att inte vara gravid. Nu är ändå Stig tio månader och fortfarande njuter jag varje morgon när jag vaknar och känner att det är bara jag i min kropp, och bredvid sover en lintott. Så mycket bättre!

Den här semestern har gjort mig lugn och det var det jag behövde. Vila.

Nu är jag redo för en spännande höst!

Jag ser fram emot höstkläderna i min garderob, att få träna igen och bli stark.

Sensommarkvällarna i orangeriet, med tända ljus och filtar.

Jag längtar efter att få teckna ostört och länge. Testa nya saker och färger.

Jag hoppas att hösten kommer vara snäll mot mig och innehålla lika mycket vila som sommaren.

Tack kära sommar, för fulltankade batterier och den bästa familj man kan önska sig.

Ursäkta tjat om att jag ska flytta ifrån min ateljé men jag måste liksom processa och acceptera det hela genom att älta det. Stort steg som sagt.

Det här är min pluslista med att jobba hemifrån:

+ Jag får mer tid att teckna egna projekt eftersom jag kan sitta där även på kvällarna och helgerna. När jag får teckna mitt eget blomstrar kreativiteten som mest.

+ Jag hinner teckna nya prints. Det har jag inte haft tid med nu och det ska bli roligt. Har några olika idéer på lager.

+ Jag får godare kaffe hemma än i selectas kaffemaskin.

+ Det är sjukt smidigt, bara gå ner för trappan så är jag framme och kan sätta igång.

+ Jag kan börja måla i olja eftersom jag har bättre möjligheter att tvätta penslarna hemma än på jobbet.

+ Jag kan jobba utan att klä på mig.

+ Jag slipper en dyr hyra.

Här kommer mina minusgrejer:

– Jag har inget sammanhang. Alltså ingen bjuder in mig till after work, frukostar eller fika (fast min kompis Markus har lovat att på mina jobbdagar får jag komma till hans företag och fika)

– Jag har ingen städerska. Där jag sitter nu så städas kontoret två gånger i veckan, sån himla lyx!

– Jag måste skaffa färgpatroner till min skrivare. Förut har utskrifter ingått i hyran och jag skriver ut MYCKET!

– Känslan av ”att gå till jobbet” försvinner. Jag har ingen anledning att klä på mig och hyffsa till mig eftersom jag ändå bara är hemma.

– Emil och barnen är hemma så jag kan lätt bli störd eller distraherad. Har förklarat läget för Knut att mammas ateljé är inget lekrum och när jag är på jobbet får jag inte bli störd. Han svarade: -Kanske vi kan ha en pratstund om vi ses utanför kontoret?

– Jag blir helt ensam och risken för lappsjuka är överhängande.

– Jag kan jobba utan att klä på mig. Vill verkligen inte blir en sån där person som helt tappar stinget och alltid har slarvig knut på huvudet och trasiga mjukisbyxor.

To be continued…….